Gyckel, försök 3

Till musik: Små lätta moln - Ted gärdestad

Två Alvedon, ger jag till min pojkvän på morgonen därpå.
Han sväljer dem med vodka och två metadon.
Ja det kan vara jobbigt på morron därpå.

Två metadon ger jag till min pojkvän då får han svårt att stå.
Han sväljer dem med cola och några små blå.
Han får nått vilt i blicken, nu måste det gå.

Några små blå ger jag till min pojkvän när han har svårt att stå.
Han sväljer de med grädde och ger mig Rohypnol.
Han vill jag ska vara passiv och bara titta på.

Två Rohypnol fick jag av min pojkvän det kommer jag ihåg.
Men även han har tatt en, är borta båda två.
Testar leka passivt, det funkar inte då.

Inspirerad av en händelse i somras då två dyngraka främmande män berättade att de skulle möta en langare på polishusets parkering för att köpa Pops. Som tidigare nämnt så blir man tydligen helt borta under en mkt kort tidsperiod för att sedan bli helt som vanligt igen. Som att köpa en minneslucka. Vad är vitsen med att köpa en upplevelse man inte kommer komma ihåg? Jag känner också att jag då tappade förtroendet för polisen som brottsbekämpare men på sin egen parkering kanske är det sista stället man letar. Ja vad vet jag? Jag sysslar inte med sånt där.