söndag, december 31, 2006

Smärta och Njutning

Nyårsafton, den sista dagen på året. Jag är i nuläget tjugotre solsnurr och månaden har gått i ny hela 287 gånger sedan min födelse. Vintermånaderna får mig oftast att vilja sitta i soffan med en kopp te ochen bra bok, iklädd raggsockor. Det är de romantiska komediernas årstid men på något sätt känns det lite genant att erkänna att de flesta av mina favoritfilmer är romantiska mästervärk som Love Actually, Notting Hill, Pretty Woman, Jerry Macguire, Biridget Jones dagbok och Stolthet och fördom. Filmer där man säger saker som I like you just the way you are, You complete me, I'm just a girl standing infront of a boy asking him to love her,No one's ever gonna shag you if you cry all the time,Watch out because here comes Colin Frissel and he's got a big knob.....
Alltså fraser som fullkomligt dryper av smör och som aldrig skulle yttras av en verklig person....utom kanske de två sista fraserna....
Jag funderar på att börja bära runt på en liten bandspelare med passande stämningsmusik som jag kan använda för att skapa lite extra mood i mitt eget liv. Musiken förstärker känslan så att säga.

fredag, december 29, 2006

Att hålla det man lovat

Jag håller i detta nu på att snickra ihop ett nyårspaket, en samling löften som är möjliga att hålla. Varför nöja sig med ett nyårslöfte när det är så mycket som ska åtgärdas? Svårigheten i detta ligger i att inte lova för mycket för det är förödande att vid årets slut sitta där med en samling brutna löften och missade möjligheter. Att varje år svika sig själv på grund av sviktande beslutsamhet och brist på diciplin. En lösning är att formulera löftena vagt eller lova saker som man inte kan misslyckas med.

-Jag ska bli lite äldre.
-Jag ska leva sundare.

Det är den lätta lösningen som skulle kräva minst ansträngning men som vid årets slut skulle bidra med minst tillfredställelse. En annan lösning är att ge löften som bidrar till varandra.

-Jag ska lära mig att dansa.
-Jag ska träna mer.
-Jag ska träffa nya människor.

Alltså tre löften i en handling. Tidseffektivt och tillfredställande! Jag kanske borde lägga till

-Äta mindre pistagenötter (men de är ju så små, goda, söta och gröna)
-Byta disktrasa oftare så att jag inte behöver torka ut händerna med den rengöringsrit som efterföljer varje traskontakt (och för att få renare torkytor)
-Börja använda tandråd trots att tandköttet blöder och det känns som att tänderna ska lossna då man ska dra ut linan, eftresom tänderna sitter alltför tätt.

Får fundera lite mer på detta tror jag.

torsdag, december 28, 2006

Ett ställe där alla vackra människor möts.....

Julbord är en kvarleva ifrån forntiden. Otalet rätter trängs med varandra på bordet där konkurransen dem imellan inte bara är en smakfråga utan dessutom beror på hurvida de har varit med på bordet tidigare år. Man frossar i kött! Hetsar varandra till att ta en portion till. Du har väl smakat på farmors revbenspjäll? De är ju så goda! Detta innebär för min del, eftersom jag är en så väluppfostrad tös, att jag anstränger mig för att smaka på allt. Det är illamåendet som uppstår efter en sådan sammandrabbning som oftast leder till att jag de senaste åren har haft som nyårslöfte att dra ner på godsakerna och släpa mig iväg till gymet för att jobba bort lite ballast. Detta år ser inte ut att bli något undantag.

Att ta sig till gymet är en sak men det är efter det som ångesten slår till. Det är då man kommer ihåg att alla andra som är på gymet inte är där för att komma i form, de är där för att hålla sig iform. Det är på gymet alla vackra och vältränade människor träffas. Den enda utvägen är att smyga dit någon gång i gryningstimman, eller i skydd av mörkret på kvällstid då de vackra och vältränade människorna intar sin skönhetssömn. Det är nog därför många väljer att försöka promenera bort fläsket utomhus. På så sätt kann inge se ditt feta arsle på nära håll. Tajta träningsbyxor är inte smikrande om man är lite trind! Kanske får investera i en träningsvideo ifrån tv-shop så att jag kan svettas i ensamhet i min kammare.

söndag, december 17, 2006

Ostvatteninpregnerade skinntofflor

Tenta-perioden fortskrider och merparten av helgen har tillbringats i min egen Bat-grotta. Hår har slitits och otalet koppar kaffe har druckits. Eftersom matlagning har visat sig vara tidskrävande och tillfört ytterligare arbete i form av smutsig disk har smörgåsar visat sig vara lösningen. Det känns ungefär som att ha gått i ide utan att ha lyxen att kunna tillbringa tiden med att sova. Vad tråkigt björnarna skulle ha om de var tvugna att sitta vakna i sina små hålor hela vintern. Denna isolation har medfört ett antal problem då lagret av tepåsar, toalettpapper och tandkräm börjar tunnas ut. Jag skulle gissa att det är mulet ute men jag är inte säker för persiennerna är fortfarande neddragna. Mjukisbyxor och luvtröja är min uniform och fötterna hålls varma med fårskinnstofflor. Sessvärre inträffade en tragisk olycka vid den månatliga kylskåpsutrensningen. En mögelost med okänt födelsedatum spottade sin saft på de oskyldiga småfårkadavren. Visste inte att ostar fungerade på det sättet. Impregnerade i sås luktar de nu mindre välluktande och 100% mer fotsvett. Det är lite lätt ironiskt! En annan tragedi är att Olli har vandrat vidare till olivlundarna på andra sidan pärleporten. En cermoni kommer därför att hållas i morgon nere vid sopstationen på parkeringen där alla som vill är välkomna att ta adjö. En positiv nyhet är att den förkylningen som jag har burit med mig på senare tiden verkar ha flytt fältet, troligtvis på grund av trisstess. Nu är det dags att göra sista dödsrycket med studierna innan julvilan tar vid.

Vi höres!

söndag, december 10, 2006

När hissen inte går riktigt ända upp.....

Jag är vad min svenskafröken Birgitta skulle klassa som "VisuellaVera", dvs jag tycker att allt är lättare att förstå om det uttrycks visuellt. Det skulle kunna tyda på att jag har mycket dålig fantasi så att jag inte kan måla upp en egen bild utan behöver bli matad med någon annans färdiga alster. I alla fall så skulle det kunna vara det som har skapat min fascination för bildspråk och metaforer. Det verkar som om alla barn utrustas med ett liknande grundkit av uttryck så som, kasta inte sten i glashus, gå inte över ån efter vatten, bättre fly än illa fäkta mm. De är ju som vi alla vet jätteanvändbara stenåldersfraser! Det finns ju dock många sådana uttryck som man kan fundera över hur de har uppkommit t.ex.

  • Dra på trissor!
  • Skulle kanske kunna översättas till "Dra på hjul!" efterson en trissa är en hjulliknande tingest. Detta känns lite konstigt att utbrista, men det kanske uppkom vid hjulets födelse och då var det ju helt naturligt att bli förvånad över rullande "fordon"

  • Det går inte av för hackor!
  • En metafor för något som är hårt. Lite för hårt. Kan kanske vara användbart.

  • Summan av kardemumman är....
  • Känns egentligen bara användbart när man tänker räkna kardemumma(frön?), men då är det verkligen ett rättframt uttryck. Bra jobbat!

  • Nu gäller det att sno sig så att man hinner....
  • Sno.......stjäla.......snöra..........nä.....

  • Att ta det långa benet först
  • Ett uttryck anpassat för personer med handikapp eller någon slags kroppslig asymetri. Frågan är ju om man verkligen skulle komma fortare fram. Är det andra benet normallångt eller kanske lite kortare? I sånna fall kortare än vad då. Hur vet man vad som är normalt långa ben?

Det finns ju även en hel del uttryck för sådana som inte är korkade men bara har en ortolig otur när de tänker.

  • Hjulet snurrar men hamstern är död.
  • Ett på samma gång gullig och morbidt uttryck, men visst är det talande!

  • Hissen går inte riktigt ända upp:
  • Ursprungstanken var bra iallafall.

  • Att inte ha alla hemma/Inte alla paddlarna vattnet / Inte alla indianerna i kanoten / Inte alla hönorna hemma /Inte alla kopparna i skåpet
  • Något saknas tydligen. Är det någon som har hittat de överblivna delarna?

  • Ljuset är tänt men ingen är hemma/ Motorn är igång men ingen kör
  • Blanka ögon och fågelholk till mun

  • Att ha långa ledningar
  • Betänketid?

  • Det är inte skottat ända fram
  • När att vada inte är ett alternativ.

Fortsättning följer.........

onsdag, december 06, 2006

Att vara kobent är ungefär som att äta med pinnar....

Kroppen är fascinerande! Det finns så mycket man kan fundera över. Varför finns det olika färger på iriset i ögat, varför har inte snor och öronvax samma konsistens då de har samma funktion, varför kan inte alla nå att klia sig överallt på ryggen(varför är inte armarna något längre), får kobenta fetare lår för att ge stöd åt knäna, vad skulle hända om man hade naveln på ryggen istället, varför har afrikaner ofta sexiga plutläppar mm? Varför har tillexempel många av de djur man får träffa i sagans värld aldrig utvecklats? Kentaurer tillexempel verkar ju ha en bra blandning av egenskaper hos människa och häst. Varför inte? Konstigt att inte olika arter skulle kunna blandas till nya sådana.

Jo då! För den som inte redan känner det i luften det så är det dags för tenta-p igen, de udda funderingarnas tid.

Fortsättning följer............

söndag, december 03, 2006

som en tomhet utan nått' innehåll

Har denna vecka insett att jag har en allvarlig depression. Allt är lite smärtsamt, dystert och tomt. Det är inte bara det att det är höst och dagarna blir allt mörkare. Stress gör mig inaktiv och panikslagen. Jag har till och med funderat på att fly fältet för att leta upp nått som skall få mig lite gladare. Vet inte vad det skulle kunna vara. Jag är bara så ledsen!