fredag, januari 26, 2007

Mitt bidrag till samhället

Jag vet inte om jag har berättat om mitt julmöte med hjälporganisationerna. Det var sånna här stackars ungdomar på stan med gröna pärmar som mässade om miljöförstöringar och fattigdom. Julstämningen slog ned som en blixt och jag fick ett omeotståndligt behov av att rädda världen med mina slantar sponsrade av CSN. Tyverr varade denna känsla inte mycket längre än det tar att cylka hem med 50 kg julklappar i motvind och uppförsbacke. Det var då jag fick användning för ett av mina visaste visdomsord; Man ska aldrig köpa något som man inte kan lämna tillbaka. Vad ska afrikanerna med mina svenska pengar till i alla fall. Tror inte att de tar sådan valuta i den lokala torghandeln. (detta var ett skämt!).

Vill bara passa på att upplysa er om att min blogg från och med nu är handikappanpassad för läsare med avsaknad av känsla för homor och ironi. För den med dyslexi har jag smugit in felstavningar och syftningsfel så att felen redan finns där så att deras läsning blir mer korrekt. Förrutom denna oerhörda människoinsats håller jag även på att dra mitt strå till stacken för att hjälpa samhället i stort. Jag tänkte att omfång är nyckelordet till välgång. Genom att minska mitt eget omfång skulle jag inte bara minska slitaget på allmänna parkbänkar, busshållsplatser och gungställningar utan ochså minska energiförbrukningen hos allmäntillgängliga fordon, eldrivna hissar och dylikt. Jag skulle kunna bära mindre (storleksmässigt) kläder vilket skulle innebära mindre transportkostnader och jag skulle behöva äta mindre vilket skulle gynna kinarestauranger med "allt du kan äta"-buffé. Ett litet steg för mig, ett stort steg för Moder-Jord!

lördag, januari 20, 2007

Sex i mitt öra

Väcktes mitt i natten av att jag hörde min tidigare omnämnda granne ha sex. Inte helt behagligt att bli väckt av. Inte helt behagligt att bevittna någon gång på dygnet. Det är inte så att jag inte är glad för hans skull för efter vad jag kan höra händer det inte speciellt ofta men det kändes ungefär som att han hade sex i mitt öra. Tur att underbart är kort. Tre juck och en suck så att säga. Funderar på att vaddera taket för att få lite dämpning på oljudet. Tack gode gud för öronproppar!

onsdag, januari 17, 2007

Salsadansande afrikaner

Jag vet inte om jag redan har tagit upp min fachination för fördomar och steriotyper. Om så är fallet och jag har börjat bli gaggig och har hakat upp mig så ber jag om ursäkt för detta.

På ett universitet indelas studenterna i fakulteter, program, kurser och klasser. Det har alla de rätta förutsättningarna för att skapa fördomar. Man skulle till exempel kunna anse att:

Studenter vid den Filosofiska fakulteten är som namnet antyder filosofiska och djupa/flummiga och bär kläder som uttrycker deras politiska ståndpunkt, bakgrund eller intressen. Tempot är lugnt och lektionerna är få för att ge utrymme åt att filosofera i godan ro. Eftersom det är allmänt känt att man inte kan filosofera på rätt sätt utan ett och annat glas vin så är morgon lektioner ovanliga.

Studenterna vid den Tekniska fakulteten är ofta lite tråkiga och färglösa individer. Kanske är det vanan att bara rakt av acceptera enkelspåriga tekniska ösningar som har gjort att de flesta klär sig enligt samma mönster. Fantasi uppmuntras ej här. Men livet är stabilt om man får ha sin formelsamling med sig på resan. Är man tjej läser man nått med biologi eller nått som gör att man blir chef. Är man kille och läser nått med ekonomi så har man bakåtkammat hår och säger saker som " Jag bor väldigt veritabelt" och " Jag presumerar att ....(presume=anta)"

Det där var bara några exempel från fördonarnas outsinliga källa. Det är som i alla amerikanska filmer där alla asiater kan karate eller arbetar i ett grönsaksstånd, alla sydamerikaner kan dansa salsa, alla svenska flickor har blonda flätor och lederhosen (tror att de blandar ihop Sverige med Schweiz), alla italienare älskar sina mammor och har band till maffian och att alla afrikaner bor i hyddor med jordgolv. Men det är klart att det måste spara en hel del filmtid då man slipper förklara vad för sorts person man ser i bild. Det kanske skulle kännas fel om man såg salsadansande afrikaner och grönsakssäljande svenskor. Det tål att funderas på......

torsdag, januari 11, 2007

Änglafötter i ögat

Nu har äntligen den efterlängtade snön börjat falla över staden. Jag hörde nyligen någon beskriva snöfall med änglar som nedstiger. Lite väl poetiskt kanske men jag kan faktiskt hålla med om att det käns lite heligt när tussar av iskristaller sakta dalar ner mot marken. Jag får samma impuls som när jag är ute i den stjärnklara natten, att slå ut med armarna och vända ansiktet uppåt (eventuellt snurra med armarna utsträckta men det kräver lite mer balans när man kollar uppåt). Det är bara det att risken med att göra detta i snöfall, eller regnfall för den delen, är att man kan få nedfallet i ögat, vilket grumlar synen och på så sätt motverkar syftet med handlingen. Jag kan inte förstå varför jag blir så överraskad varge gång det händer. Jag glömmer alltid bort att den första snön är så vacker.

onsdag, januari 10, 2007

Skägg är också hudavlagringar

Jag har under senaste tiden inte undgått att notera frånvaron av kommentarer på mina inlägg. Jag överväger därför att i fortsättningen fylla dessa sidor med matrecept eller poesi om naturens under skrivet på rimform. Jag vet att det någonstans djupt inne i mitt huvud sitter en lite skäggprydd poet och fnissar över ett glas rödvin och en bit kladdkaka.

På tal om skägg, vad är det med killar och ansiktsbehåring? På vilket sätt skulle det vara attraktivt att se ut som Leif Pagrotsky? Det måste finnas någon djupare förklaring som bara män vet. Skägget kanske producerar eget testosteron som det pumpar in i kroppen, eller så är det så att tomten reprecenterar någon slags trygghet i form av en fadersgestalt och skägget blir som en slags snuttefilt. Skägg är ju så otroligt osexigt och ohygieniskt, iallafall buskigt och yvigt sådant. Undrar varför inte vårt hår är mjukt som djurens päls, det skulle ju i alla fall göra det lite trevligare.