Känner mig något instabil

Hittills har denna dag inte tillfört något positivt i mitt liv utan bestått utav ett maraton inom ämnet Reglerteknik. För oinvigna är Reglerteknik mitt eget lilla privata helvete på denna jord och jag kan tyvärr inte förklara vad denna kurs handlar om av förklarliga skäl. Jag har för första gången haft ett litet lätt sammanbrott i lärdomens lokaler innefattande tårar och snorande vilket jag inte är speciellt stolt över. Av någon anledning känner jag mig lite bräcklig. Jag kan inte ens skylla på PMS. Kanske borde knalla över till behandlingshemmet i grannhuset och kolla om de innehar något preparat som motverkar detta (för att förhindra att dra igång en polisrazzia vill jag bara förtydliga att detta var ett skämt). Hoppas på att kunna gå och lägga mig snart så att denna dag är över. Känner mig som de små slempropparna i Ursulas grotta (Den lilla sjöjungfrun) som står där och svajar.

Jag ber om ursäkt för detta deprimerande inlägg men man kan ju inte vara på topp jämt.

Hopplös romantiker i själen

• Det är intressant när man ibland hittar nya sidor hos sig själv. Jag tycker det är intressant därför att kul är ett för positivt laddat ord för att användas i detta sammanhang. Jag har nämligen nyss skapat ett nytt beroende, eller förvärrat ett gammalt kanske är mer korrekt. Jag är ju lite av en serieoholic (mamma du kan andas ut nu) och har precis ”upptäckt” Veronica Mars, vår tids Kitty tonårsdetektiven. Jag har alltså under denna helgs två dagar tagit igen allt som jag missat då jag har varit ovetande. Fyrtiofyra (44) avsnitt! Inte illa pinkat! Det finns värre saker att spendera sin tid på, t ex att sno leksaker från ett barnhem osv. Jag har under dessa timmar av andakt insett att jag är en romantiker långt långt inne. Romantik är ju förvisso ett mycket relativt begrepp. Jag menar alltså inte ”Din pappa måste ha snott en stjärna…. /himlen måste sakna en av sina änglar….” utan lite mindre slemmigt och inte så uppenbart romantisk. Det är ju en ganska bra egenskap som jag ska skriva ner någonstans att jag har hittat så att jag inte tappar bort den igen. Jag har för övrigt ännu en gång konstaterat att B52 är djävulens vätska och jag tror inte att rödvin är helt oskyldigt heller oavsett vad Jesus vill få oss att tro (är inte nattvarden (tavlan) smygreklam?). Jaha det var min helg i ett sammandrag.
  
  Meddelande till Tomtefar:
• Jag vill ställa in min beställning på Magic Bullet eftersom jag i ett mycket svagt ögonblick införskaffat något slags plagiat från Överskottsbolaget. Jag lovar att bjuda på en chocolate, chocolate chip, peppermint milkshake nästa gång du har vägarna förbi.
  
• Jag skulle däremot be om en ny livsgnista åt mitt olivträd Ollie för han verkar ha tagit hösten lite hårt och jag är orolig för att han ganska snart får en evig vinter.

Var är gubben på bussen?

En gång för ganska länge sedan när jag satt på bussen på väg ifrån ghettot till tåget som skulle leda mig hem till mina föräldrar inträffade ett mycket speciellt möte. Då jag klivit på bussen hade jag helt i enighet med svensk sed satt mig på ett säte så att jag inte behövde få kroppskontakt med någon utav mina medpassagerare och som en extra försäkran slängt mitt baggage på sätet utåt gången som ett slags skyddsmur. Det brukar vara ett mycket effektivt sätt att visa att man är otillgänglig för samtal och dylikt. Trots det hör jag bara efter en hållplats en röst, som kunde ha varit i mitt bakhuvud, men som visade sig komma från en liten och något åldersstigen man med flint och beige överrock och allt sånt som man förväntar sig av en åldersstigen ska ha. Han berättade att han var på väg till Rusta för att köpa ett nytt moppset, för de man kunde köpa på hemmet där han bodde var mycket dyrare. Det skulle man ju kunna tycka var en ganska lustig start på ett samtal och värre blev det när han ur rockfickan tog fram sin lilla fickbibel för att läsa några tänkvärda ord. Jag fick också veta att han hade en flickvän på ett hem i närheten som brukade rulla över med sin rullator en gång i veckan. Längre än så hann vi inte innan bussen rullade in vid Resecentrum men detta vara bara mitt första möte med bussmannen.

Nästa gång jag träffade bussmannen var såklart också på bussen, även denna gång på väg till tåget. För sent upptäckte jag att jag hade placerat mig på sätet precis framför honom igen. Eftersom han kände igen mig från tidigare samtal så satte han igång att prata på en gång. Det finns inget som känns så absurt som när en man som väl har passerat sina bästa år biktar sina relationsproblem för att försöka få en tolk i deras försök att interagera med det mystiska släktet kvinnfolk. Min prestation under detta samtal var om jag får säga det själv i klass med både Dramatenskådespelare och pokerproffs. Inombords krampade det dock i alla muskler som används för att frammana okontrollerade skrattattacker, och det är inte få muskler vi talar om här. Det visade sig nämligen att vår beige klädda vän hade bekänt sina djupa känslor till sin flickvän genom att sjunga in sitt budskap i form av bibliska trudilutter på ett kassettband. Tragiskt nog så hade detta i sitt uppspelande mottagits med samma entusiasm som han hade väntat sig då hon plågat hade bett honom att stänga av. Det är hårt att bli ratad även på ålderns höst verkar det som. Där satt jag med en gråtande flintskallig man och önskade att jag hade haft vett att uppföra mig lite mer svenskt så skulle jag inte ha hamnat i den här situationen till att börja med. Är inte bussen framme snart?!?

Bävernylon åt folket!!

Man vet att det är höstrusk ute när man överväger att ta på sig cyklop då man ska cykla till skolan. Hösten är årstiden för alla mysare, alla de som tycker det är fantastiskt med mysiga hemmakvällar kanske med en kopp te i handen. Hösten är inte till för de stackars krakar som har de arbeten som man som kontorsråtta avundas på sommaren t.ex. vägarbetare och andra som spenderar sin arbetsdag utomhus. Jag tycker att förhösten är en ganska snygg årstid, alltså den del av hösten då löven går från att ha varit gröna till att bli gula röda och bruna, men det är ju lite svårt att få nån riktigt bra skärpa i min immiga cyklop. Efter förhösten kommer ett endaste långt deprimerande mörker tills allt vaknar till liv igen då ljuset återvänder. Jag har alltid tyckt lite mindre om vintern än om de andra årstiderna. Jag kan inte se någon speciell anledning förrutom att jag aldrig har kunnat få färska jordgubbar på min födelsedagstårta eftersom jag stressade med att födas så tidigt som möjligt på det nya året. Vintern är ju också den årstid som jävlas med flest lås som fryser igen, flest vurpor på vattenpölar, svidande Rudolfnäsor och spasmiska hostattacker. Tur att man är isolerad med (lite) underhudsfett så att man inte fryser ihjäl i första taget. Jag har även andra funderingar på ämnet underhudsfett. Tänk dig ett scenario där det är nödvändigt att göra ett långvarigt besök i en skyddsbunker. I sånna fall så skulle jag ju heldre tillbringa denna tid med någon som har lite underhudsfett att ta av. Det är ju tråkigt att behöva sitta där med nån som liknar skellettet Benjamin från biologin efter ett tag då sällskapet har vandrat vidare till efterlivet. Dessutom skulle en person som har några reservdäck antagligen bli snyggare med tiden villket ju är positivt. Det finns så många fördelar med lite lagom isolerad kropp. Jag känner på mig att jag kommer bli en oerhört populär bunkerkompis efter att jag har upplyst världen om ovanstående. Jag har även bifogat utsikten ifrån mitt fönster där man kan beskåda både Skyddsrum/tvättstuga till höger i bild men även avfallsrum och en liten skymt av tidigare nämnt servicehus. Visst är det vackert så att ögonen tåras.

Skulle även behöva lite hjälp med drömtydning eftersom jag inatt har drömt att jag fiskade jättekrabbor med kastspö. Vad kan det betyda? Ett omen för cancer?

Som att möta sigsjälv i framtiden......

Jag har nyligen kommit hem igen efter att ha spenderat helgen hemma hos mina föräldrar tillsammans med min bror med anledning av firandet av hans tjugoförsta årsdag(hans födelse). I min familj innebär födelsedagar ett möte med De som blev lämnade kvar, det vill säga mormor och farmor. Det är iochförsig ganska trevligt att under korta intervall uppdatera sig på läget men en middag med efterföljande fika med allt var det innebär kan ibland visa sig vara alltför påfrestande på nerverna. Missförstå mig inte. Jag tycker mycket om mina anmödrar men ibland kan det bli lite för mycket gaggighet så att det inte går att filtrera ut nått vettigt. Jag inser att jag har mötts öga mot öga med migsjälv i framtiden. Kanske så kommer jag inte att nå dit. Jag lever på hoppet. Att gå omkring och föra konversation med sigsjälv eller blommorna, att för varje dag krympa ihop lite mer i kroppen och känna styrkan försvinna, det är sånnt som gör mig rädd för att åldras. Om jag blir gammal ska jag köpa mig en tax (Doris ska hon heta) som jag ska göda och skämma bort. På så sätt behöver jag inte bli ensam och har någon att tala med och eftersom Doris är ganska fet kommer hon inte orka att ta långa promenader så vi kan vara stillasittande tillsammans. Känns skönt att ha en plan.

Stämningsmusik.

Här kommer lite musiktips för att skapa rätt stämning i filmen om ditt liv. Det kanske kan vara lite trevligt att slippa läsa mitt utvik av min personlighet ett tag. Jag ansvarar dock inte för eventuella skador som dessa musiktips kan åsamka lyssnaren.

• Att städa är ett helvete. Därför behövs lite musik som får upp farten: Town called Mallice-The Jam, How good it can be-VA, Can´t touch this-MC Hammer, Bullwinkle part II-The Centurians.
• Att plugga innebär ofta att man behöver knäcka nötter, Kanske du lära dig nått av dessa tankvärda trudilutter: Räkna med hesa Fredrik-Thore Skogman, Like a pen- The Knife, Painted by numbers, Jag kunde inte bry mig mindre-Afasi & Filthy, Suddenly I see-KT Tunstall.
• Att äta är ett måste. Tur att Gud tog sig tid att skapa skeden på den femte dagen. Tänk på tallriksmodellen!: Här finns det jobb för vitaminer-Sten Nilsson, Du får inte stoppa köttbullar i näsan Markus.
• Att piffa sig innebär att måla på självförtroende.Lite peppning kan erbjudas genom: Cosmic Girl-Jamiroqay, Girls night out-The Knife, You take my breath away- The Knife, Ego-The Sounds, Wait a minute-The Pussycat dolls, Hots tuff-Pussycat dolls, In public feat Nas-Kelis.
• Att träna kräver motivation. Detta kan tolkas på olika sätt: Smack my bitch up-The Prodigy, Hit me-The Sounds, Bite the dust-The Pussycat dolls, Baby got back-Sir Mix-A-Lot, The new workout plan-Kanye West.
• Att grubbla löser oftast inga problem men dessa låtar får det att verka så (kanske): Tvivel- Lars Vinnebäck, Hallelujah-Jeff Buckly, Nånting större-Lars vinnebäck, Honey and the moon-Joseph Arthur, Homesick-Kings of Convenience, Naive-The Kooks, Aldrig nöjd-Veronica Maggio, Kom änglar-Lars Winnerbäck, I know I know I know-Tegan & Sara.
• Bakis. Det händer alla någon gång. Hur funkar dessa? Mer eller mindre ångest?: Children Of The Revolution- T.Rex,The offspring- Self Esteem, Mine for life-The Sounds, Queen of appology-The Sounds, Walking with a ghost-Tegan & Sara.
• Oseriöst är skoj och det verkar finnas många i P3´s arkiv: Pehli Pehli Preet-Salma & Sabina, White and nerdy-"Weird Al" Yancovic, Alexander Kyckling-Jocke Boberg, Woo hoo-The 5 6 7 8s, Mustachen-Thore Callmars Orkester,Humlor och bin-Häng me på party, Lita inte på tjejer-Mållbergarna, Mig fångar ingen brud-Ricky Bruch, Frontier Psychiatrist-The Avalanches, I'm the only gay escimo-Corky & the Juice Pigs.
• Arg musik är ofta Tysk men om man inte är så jättearg kan det fungera med: Supermassive black hole-Muse, No one knows-Queens of the stone age, Svordomsvisan-Magnus och Brasse, Execution song-Johnossi, Theres a lot of things to do before you die-Johnossi.
• Depp stämmning var jag tvungen att dela in i två delar: 1.Fortsätta deppa :A French love- Anna ternheim(naked version),Bang bang-Nancy Sinatra, Förlorad igen-Niklas Strömstedt, Lost & Found-Adrienne Pierce,Chasing cars-Snow Patrol. 2. Upphöra deppa: Little lies-Anna ternheim, God knows-Mando diao.
• Fint väder passar bra ihop med: Cosmic dancer-Billy Elliot Soundtrack, Ride a white swan-T.Rex, Tvisted nerve-Brnard Hermann, Daydreamin-Lupe Fisasco.
• Regn var lite svår. Det beror ju lite på om man gillar regn eller inte: Alright- Lost patrol ft Lisa Miskowsky, To be gone-Anna Ternheiom, Good day for dying-Escobar.
• Snö ger också en viss stämning: Varning för ras- Lars Winnerbäck, I hear the bells-Mike Doughty.
• Nattmusik för sena timmar: Jag vill bara gå hem med dig-Lars Winnerbäck, Hugger i sten-Lars Winnerbäck, Ut i natten-Noice, I turn my camera on-Spoon.

Enloy!

Jag är ju inte den som är den.........

Ska det vara förmycket begärt att hitta en kille som är snäll, har humor, är tolerant, kan spela gitarr, är spontan, inte gillar att bära kvinnokläder, är längre än 1.70, är händig, luktar gott, inte har bott på någon anstalt, är kroppsligt intakt, inte snarkar, inte är kund hos kronofogden, som kan städa undan sin egen skit, inte är så ful så att man mår illa när man ser honom, inte ljuger, tycker om hundar, kan laga mat, har trevlig eller ingen familj, inte är beroende av receptbelagda läkemedel, inte har hår på ryggen eller vårtor på fötterna, som inte är handlingsförlamad (fysiskt eller psykiskt), som kan hantera mina föräldrar,.................och som gillar just mig? Är det för mycket begärt?
Ja kanske. Det kanske räcker att han är snäll i sånna fall. Jag är ju inte den som är den. Dessutom så minskar risken för könsjukdomar drastiskt vid avhållsamhet :) Konstigt hur det funkar....

Vill komplettera julklappsönskelistan med följande saker:

• Magic Bullet!! Den är ju underbar. I princip det enda man behöver ha i livet. Tänk vilka milkshakes man kan göra! Och all mat man kan "laga" på samma tid som det tar att säga Magic Bullet. Men det som gör Magic Bullet kittet extra bra är ju de medföljande festglasen men individuella färgkanter. Det kan inte bli mycket mer fest än det.
• En vinstlott i valfritt spel.

Tack på förhand!

Man ska inte skaffa sig nått som man inte kan lämna tillbaka

Barn är ju så söta......Jo eller hur!!! Förr i tiden när allt var mycket bättre kanske men nuförtiden är ungar snoriga, skrikiga och vägrar äta något annat än ostbågar (ostbågsbarnen Kanal5 dokumentär). Det börjar med att de skrikande tränger sig ut ur värddjuret och är röda, slemmiga och fula. Tiden som följer är som en jättelång luciavaka som varar i flera månader med uppesittarkvällar fyllda av bajsblöjor, spyor och mer skrikande. Det är troligtvis under denna period som djurhannar på savannen oftast tycker att det är en bra ide att ta tillbaka det liv som de har producerat. Vem kan klandra dem? Efter det kommer den charmiga prioden då språket ska läras in. Man kan ju förundras över att barn lyckas snappa upp några ord alls om man stannar upp något ögonblick och lyssnar på hur vuxna människor pratar med små barn. Kanske är det så att djur bara väljer att inte svara på tilltal. Barndomen avslutas sedan med ett decenium av trots där alla tänkbara regler testas för att se hur lätt du är att dominera och krossa. Förutom det är de ju jättesöta......

Jag ska döpa mina barn till Ursula, Latrin, Judas, Mohammed eller Dick för att ge igen i förväg för allt tänkbart som de kommer att utsätta mig för innan de blir lite vettiga och flyttar hemifrån.

Jag kunde äta mest sand utav alla.....

Jag kommer ihåg hur det var när man gick på dagis. All drama och alla intriger. Vem har snott mina sockeplast, han har fler russin i vällningen än jag osv. Som "vuxen" är det inte ofta man upplever så komplexa konfliktsituationer. Måste dock säga att jag har hamnat mitt i en konflikt som nästan når upp(???) till samma nivå. Att vara neutral är en konst. Har man testat på det någon gång kan man bättre förstå och uppskatta saker som förut har kunnat tolkas som feghet. Man blir nästan t.o.m lite stolt över att vara svensk. Att vara neutral när kriget rasar runt knuten behöver verkligen inte vara ett feghetstecken utan kan vara det bästa försvaret av dem alla. Att vara medlare i krig är däremot självmord=dumt och kan leda till huvudvärk, leda och ångest som bäst.

Att vara neutral är dock en konst jag tillfullo behärskar. Man skulle t.o.m kunna säga att det är det jag gör bäst. För att ta et citat från min favoritfilm "Bert den sista oskulden"
- Jag har inte varit bäst på nått sen jag gick på dagis.
-Jaha vad var du bra på då?
-Jag kunde äta mest sand utav alla.
Det är verklig talang!

Personliga egenskaper som jag önskar mig i julklapp detta år är:

• 
  Att bli lite mer produktiv och ta tag i saker såsom att lämna in cykeln för att få en ny kedja(vilken den har varit utan sedan juni) och boka tid hos tandläkaren innan jag måste ha sånna där skojjiga löständer som farmor.
• Att ha lite mer diciplin. Har alltid beundrat personer som har det. Har hört att det är lösningen på mycket, samt att inte tjuvlyssna (även om det oftast är då man får reda på intressanta saker som man inte bör veta) och att inte tjuvkika på folk i tvättstugan (även om man kan få se en hel del intressant och det nästan inte går att undvika eftersom utsikten från mitt fönster inte erbjuder så mycket annat).
  
  Hoppas kan man ju alltid. Vet inte om tomten är rätt man att vända sig till om sånna här saker. Borde nog kolla upp det.
  
  
  P.S Tack för kommentarerna men det är roligare (för mig) om jag vet vem det är som skrivit dem.

Vad är sannolikheten för det?

Har du någonsin funderat på vad sannolikheten är att du drar ett par av korten "värdshus" i kortspelet "Kille"? Inte jag heller! Har du hört talas om kortspelet "Kille"? Inte jag heller!

Har du någonsin funderat på vad sannolikheten är att man sätter på fel däck på fel hjul om man byter helt slumpvis? Nähä.........Inte jag heller!!

Ibland kan det ju lika gärna kvitta vad sannolikheten är. Jag menar att man nog antagligen inte skulle vilja veta vad sannolikheten är att man ska drabbas av sjukdomar olyckor och allt annat skit som livet slänger på en. Då skulle man tillsist få sitta med Michael Jackson i ett vitt tättförslutet syretält någonstans. Och vad skulle man prata med honnom om? Kanske är livet mycket likt rymdskeppet i Liftarens guide till galaxen som drivs av sannolikheten att konstiga saker ska hända. Jag har slutat förundras över att jag råkar ut för konstiga saker. Jag får berätta mer om det en annan gång för nu ska jag åka iväg och möta en kompis på stationen.............om inte bussen för mig åt ett annat håll......

Du har för närvarande plats...... i kön. Tack för att du väntar

Finns det något mer frustrerande än att vänta. Speciellt vid de tillfällen man inte kan göra något själv för att ta sig snabbare fram i kön. Det kan ju till exempel vara lite svårt att tränga sig i en telefonkö. Eller då de bara tackar för att man orkar vänta, medan taxametern tickar, utan att de berättar vilken plats man har i kön,vilket leder till att man sitter där med telefonluren pressad mot örat tills fan avlöser en eller man utvecklar skavsår och öronsvamp orsakad av öronsvett. Att vänta är inte riktigt min grej.

Jag är en lat och feg mupp. Helt ärligt så vill jag ge mig en jättestor spark i baken så att jag tar tag i migsjälv. Möjligheter är inget som bara uppstår, de skapas. Första steget kanske kan vara att bli väldigt bra på att fejka. Vi snackar självförtroende alltså. Jag måste bli så grymt bara så att jag tror på det själv. Det känns ju lite fejkat. Det är ju oftast sånna människor man tycker synd om då de inte riktigt lyckas uprätthålla den masken. Det är ett dilemma. Jag behöver nog bara fler komplimanger. Känn ingen press men jag behöver mer komplimanger gott folk! Tack på förhand. Du är snygg i håret också men det är du ju iochförsig alltid.

Undrar hur långa farbrorn känner sig?

Idag känner jag mig ovanligt lång. Jag brukar inte känna så men idag känns byxbenen lite extra korta och tröjorna verkar ha krympt i ärmarna. Antagligen samma känsla som "Långa farbrorn" måste ha när han hänger med "Lilla Anna", som en giraff i en lampaffär. Man kanske borde ha fötts i Kina istället. Är det nån som har sett en jättelång kines?

Tentadepression har också gjort mig till en musikmördare. Det kanske är så att jag är en extrem finsmakare för villket endast det bästa är bra nog. Endast en låt kan vara bäst för finns ju bara en plats på toppen. Det är ju bara det att om man spelar samma låt på repeat så kommer den till sist inte att vara lika fantastisk längre och då har man slaktat den. Det är väl bara att hoppas på att min granne hör musiken så att han blir så deprimerad att han tycker att det är värt att lämna brottsplatsen. Nu mår jag lite lätt illa av migsjälv. Kanske ska testa att plugga i tystnad istället.

White and nerdy.

Jag hade ursprungligen tänkt att försöka skriva hela detta inlägg i metaforform. Vi får väl se hur långt jag kan ta det utan att bli för kryptisk. Metaforer handlar ju mest om fantasi och att läsa mellan raderna. Men man måste ju testa sina vingar.

Det kanske inte är någon nyhet för de flesta att killar kan vara lite svåra att förstå sig på. Då är det lätt att man istället försöker sig på att likna dem vid andra saker som man förstår sig på.......... t.ex bilar! Själklart erbjuds här ett axplock av de "bästa" metaforerna.

1. Man ska aldrig bestämma sig för en ny bil innan man har provkört den.
2. För många reservdäck kan orsaka vikt problem. Det kan ju självklart bli lite förmycket även av det goda.
3. Även om bilen ser snygg ut på utsidan så betyder det inte att den inte kan ha otäck ohyra och svamp. Det kan vara en god idé att ta en titt även under eventuella klädselöverdrag.
4. Var uppmärksam på överdrivet utsläpp. Man måste ju tänka på sin miljö.
5. Det är aldrig en bra idé att låna sin mammas bil.
6. Hyrbilar är dyra i längden och det kan vara tråkigt bli känslomässigt fäst vid något som man vet att man tillsist måste lämna tillbaka.
7. Rekomenderat tidsintervall för bilanvändning ligger någonstans mellan tillverkning och skrot då det kan ju vara trevligt att ha en bil som är färdigmonterad och klar men inte än har klassats som en veteranbil.

Det är så mycket att tänka på! Tur att jag har en "cykel" så att jag klarar mig utan en "bil" ett tag till. Men som en nära vän sa häromdagen; Det kanske kan vara dags att sluta suga på det sura äpplet innan det förvandlas till en citron med råttgift på. Ja kanske är det dags. Vilken tur att jag har så visa vänner.

Hjulet snurrar men hamstern är död!

Så har tiden kommit för ännu ett tenta-p (tentamensperiod för den som är utomstående). En period som inte är särskillt lik andra kända perioder såsom torrperioden, orkanperioden, skidsäsongen eller den tidsperiod då man måste posta sina julkort innan det blir försent. Detta ses främst genom dessa tydliga exempel:

Flitig bevattning (även kallad studieflykt) har orsakat översvämmningar i ökenlandskapet bestående av mitt krukväxtbestånd av tjockbladiga och därigenom torrperriodståliga fönsterutfyllnader.

En orkan skulle vara behövligt för att på nått vis samla ihop alla saker som blivit utspridda på alla plana ytor. Det gäller ju att prioritera vad som är viktigt att göra i hemmet.(se punkten ovan).Listan kan göras oändlig!

Studieflykt har också skett helt utan fysisk handling t.ex. genom dagdrömmar och dilemman i form av frågor ingen ställer och ingen verkar ha svaret på.

Varför är Barbapappa formad som en bovlingkägla? Varför betyder Barbapappa sockervadd på franska?
Vad vill man uppnå genom att ha sexleksaker formade som djur? Är det friskt? Är det god hygien? Varför är de oftast rosa?
Är han som kom på figuren "Tummen" i Tummen böckerna geni eller efterbliven?
Om man verkligen inte har alla tomtar på loftet, är det bra eller dåligt?
Varför är både jordgubbar och flugsvampar röda om rött betyder fara? Betyder det det?
Vad smakar det smakneutrala tuggummit från Nicorette?
Stämmer det att ju större däggdjur desto längre dräktighetstid?


Det var säkert en hel del fler men det här var de som jag kan komma på nu på rak arm. Varför heter det på rak arm? Det kan ju hålla på i all oändlighet. Jag har alltså tillslut hela huvudet fullt av obesvarade frågor men inga svar. Hjulet snurrar men hamstern är död. Sorgligt och intressant på samma gång i en motbjudande blandning. Snälla upplys mig!!!

Saker som man aldrig vågade göra

Jag pratade nyss med en vän som berättade en historia som totalt räddade min dag. En sånn historia som gör att man kommer på sig själv med att gå och fnissa i sin ensamhet. Vilket kräver lite uppfinningsrikedom när man ska dölja att man uppför sig som en mentalt ostabil människa som hör inre röster. Kanske låtsas man hosta eller nysa eller så pratar man i det osynliga headsetet som man har hängande i sitt öra. I alla fall, tillbaka till ämnet. Hon påminde mig om ett tillfälle då vi hade suttit ett gäng vänner på ett kafe' och diskuterat problemet med att bli av med telefonförsäljare utan att be de dra åt helvete. Vi kom på ganska många kreativa förslag;

Om en telefonförsäljare vill få dig att byta telefonabbonnemang;
Snyfta fram att det var din bortgångna fars högsta önskan att du skulle hålla dig till det abonnemanget du har just nu.
alternativt
Om någon försöker kränga bantningspiller:
Säg att du precis har kommit hen från ett behandlingshem för anorektiker. För att göra det hela lite mer obehagligt/intressant kan man verka intresserad ett tag för att se vilken reaktion man får.

Men min vän i fråga hade använt sig av den mest makabra av de alla. En inte ont anande försäljare av underkläder, närmare bestämt trosor hade dragit nitlotten att ta sig an min kära vän. Efter att ha framfört sitt oemotståndliga erbjudande(vilket iprincip var helt kostnadsfritt, och antagligen ett exklusivt erbjudande för just den lilla speciella grupp som min vän tillhörde, iprincip bara en symbolisk summa som täcker fraktkostnaden, och man kan säga upp prenumerationen när som helst om man har kraft nog att jaga rätt på någon slags ansvarig person osv) svarade min vän:
Jag är tyverr inte intresserad för jag har ingen underkropp.
Ja vad svarar man på en sådan kommentar? Försäljaren blev iallafall alldeles paff och det blev alldeles tyst i luren så länge så att samtalet aldrig gick att återuppliva.

Jag vill också vara så kaxig! Jag kommer alltid på kommentarer och liknde i efterskott. Det är ingen ide' att vara efterklok som der ju heter (eller nått snarlikt). Det stämmer verkligen! Dessutom är jag alldeles för feg (alternativt för väluppfostrad) för att vara så fräck. Jag har därför köpt en bok i ämnet, "Kaxiga tjejers guide till att få vad de vill ha". Kan ju inte skada iaf.

Det är nog inte riktigt acceptabelt

Det är underbart hur människor fungerar. Från mitt fönster vetter mot ett boende för personer som inte klarar sig själva pga överflöd av kromosomer. Jag skulle kalla dem för mogos, men en mer känslig och politiskt korrekt person skulle antagligen kalla dem för personer med psykiskt handikapp eller nått sånt. Jag ser inte ner på dem för det. Jag lägger ingen negativ värdering i ordet mongo,tvärtom. De verkar vara helsköna människor som alltid är omotiverat glada. Det kan ju vara för att de får lyssna på dansbandsmusik på högsta volym hela dagarna. Har inte så mycket erfarenhet av dansbandsmusik men det kanske är det som fattas mig för att jag ska få den perfekta bekymmerslösa tillvaron. Häromdagen var det karnevalstämning på deras uteplats. Alla var där. Det var dags att skaka mattorna. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har sett på mattskakning som något nöje men de små vännerna tjöt av skratt och skakade tills de nästan föll omkull. Eller när de skulle gå ut med soporna i vintras och lekte inte-nudda-mark på väg till sophuset ute på gården. Det är sånt som värmer i hjärtat. Vilken ren oskuldsfullhet!

Första gången är aldrig bra

Tjena. Detta är min stationära resedagbok. Stationär därför att jag troligtvis inte kommer att resa så långt från denna plats, där jag har placerat min stationära dator,men endå vill skriva resedagbok. Jag tycker att stationär är ett rätt trevligt ord. Tryggt på nått sätt. Jag antar att jag själv är ganska stationär. Det var ju trots allt fyra år sedan jag flyttade hit. Ibland känner jag mig nästan lite autistisk för jag tycker om att veta vad som väntar. Förutsägbarhet är en underskattad kvalitet. Det är ungefär som lagom. Det är ingen som uppskattar att det är lagom förren det är för mycket eller för lite. Konstigt hur det fungerar.

Vill ochså passa på att mynta uttrycket "att suga på det sura äpplet" villket är en mix av "Sug på den karamellen" och "att bita i det sura äpplet" vilket har kommit att visa sig vara väldigt användbarat i situationer där man t.ex vill dra ut på att göra något som man inte riktigt vet kommer att bli en positiv upplevelse än.

Jag skulle inte bli så förvånad om ingen någonsin kommer att läsa detta som jag har skrivit men det gör inget. Jag skriver inte för någon annan, jag skriver bara för migsjälv. Man kan se det som ett spår jag lämnar kvar i tiden. Ett litet obetydande spår.