lördag, november 18, 2006

Fobier är underhållande hos andra.....

Det finns människor som har allvarliga problem med fobier och tvångstankar. Det är inget som jag vill förringa genom att skämta bort det. Dock finns det människor som har tvångstankar och fobier som man kan fundera på när de skulle kunna vara ett problem.
Jag har en gång träffat på en tjej som fick kväljningar av att ha torra saker i munnen. Kanske låter konstigt.....lite perverst till och med. Hon upplevde det tydligen som ett problem i alla fall. Det var svårt att äta glass på pinne för pinnen var äcklig. Det kan man ju nästan förstå att det måste vara jättejobbigt (ironi gott folk).

Det är även ganska roligt när andra har fel. Det är väl så som det sägs, att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Till exempel var det någon som trodde att om du står och väntar vid ett övergångsställe och redan har trykt på "ljusknappen" och så kommer någon annan efter dig och trycker på knappen igen, så kommer det att ta längre tid innan det slår om till grönt eftersom den sistanlända personen "nollställt" din tryckning.

Själv är jag lite höjdrädd. Jag har försökt bearbeta detta genom att åka jättemycket rulltrappor. Det är ju ett relativt långsamt sätt att falla från hög höjd. Jag är däremot inte alls rädd för att flyga. Då är man så högt upp att det lilla man skymtar genom molnslöjorna ser overkligt ut, och sedan blir allt bara blått.........men jag vet inte. Jag önskar mig alltså inte ett bungy jump i julklapp. Har även ett tvångsbeteende som innebär att jag måste extrakolla om jag verkligen har stängt av alla plattor på spisen ninnan jag går hemifrån. Tyverr verkar jag dessutom inte ha något korttidsminne vilket betyder att när jag står framför ytterdärren igen så funderar jag på om jag verkligen såg att alla plattor var avstängda, och så upprepas proceduren ännu en gång. Därför har jag skaffat mig en vattenkokare och en kaffebryggare med timer så att de slår av sig själva. Teknikens under!

onsdag, november 15, 2006

Sätt att tillaga pasta.

  • Hi-teck altenativet för tekniknörden
  • Häll lite vatten i en mikrosäker matlåda, häll i pasta, mikra och så är det klart
  • För den stressade som inte har tid med tillagningsprocessen
  • Häll upp varmvatten i diskhon (badkaret för den med storhushåll), häll i pasta och låt stå över natten, håva upp och avnjut.
  • För lyxliraren med lite större budget
  • Köp färskpasta(deluxe) och låt den stå och dra i ketchup eller annan vattnig sås så att den mjuknar lite, enjoy!
  • Partynudlar för partyprissen med fantasi
  • Förbered nudlarna på något av de två förstnämnda sätten, tillsätt lite bubbelvatten såsom mineralvatten eller nått annat innehållande kolsyra (naturellt mineralvatten kan rekomenderas om den lilla medföljande kryddpåsen tillsätts) och du har en nudelsoppa.Kittlar härligt i gommen! För att få ett lite nyttigare mål, varför inte tillsätta en vitaminbrus istället.
  • Pasta som snacks för den söliga
  • För att inte riskera att söla ner sig och få fläckar av maten kan pastan inmundigas torr och okokt. Knapra, borsta av dig och glöm inte att dricka rikligt med vatten.

Feminist! Ha! VIlket skämt!

Jag har funderat vidare på mödrars relation till sina söner och sett ett mönster. Suddigt mönster kanske men dock ett sådant. Det är ju allmänt känt att många mödrar behandlar sina söner på ett annat sätt än vad de behandlar sina döttrar. Hur många är det inte som känner någon som känner någon som åker hem till sin mamma med smutstvätten eller som får färdigportionerade matlådor för veckans alla dagar så att han inte ska svälta ihjäl i sitt mer eller mindre nya bo? Tänk vad skulle ha hänt om dessa mödrar inte hade ingripit? Kanske det naturliga urvalet och "survival of the fittest", eller så had de hittat till tvättstugan en trappa ned och lärt sig att det inte ens krävs innehav av en kokbok för att steka på några Mamma Scans och snabbmakaroner. Kan det vara så att kvinnor har skapat ojämnställdheten mellan könen så att de kan känna sig lite behövda. Är inte hela poängen med uppväxten hos föräldrarna att man ska lära sig att klara sig själv ute i den stora världen utanför? Varför skulle man då vilja skapa en man som inte är kapabel att ta hand om sig själv utan antagligen kommer att behöva skaffa sig en flickvän/husslav för att överleva. Är det schysst att handikappa sina barn? Titta hur det gick för ostbågsbarnen (Kanal5 "dokumentär") som bara ville äta skräpmat. Var det värt att låta de barnen få sin vilja fram och bara äta ost eller vad det nu var för skräpmat de slukade när det slutade med att de utvecklade fetma och andra sjukdomar? Var det bara för att få slut på gnällandet och raseriutbrotten som de proppade igen ljudkällan med mat. Vad är det för fel med att sända iväg snorungen på internatskola? (eller på ett sommarlovslångt scoutläger för den med lite mindre budget). Min poäng: Sluta klema med barn! Det kanske känns som att man löser problemet men i själva verket skapar man bara ännu större problem senare i livet. Jag tror att Latrin, Ursula, Judas, Dick och Mohammed kommer att ha tillräckligt med problem i sitt liv så som det är.

söndag, november 12, 2006

Vad säljer Micke?



Jag hittade det här visitkortet på en anslagstavla i en ICA affär och tyckte att det var lite roligt

lördag, november 11, 2006

Finns i sjön för en.

Hemma igen. rödvinsruset ligger fortfarande kvar i skrivarmusklerna och som en dimma på ögonen. En tidig helgkväll ensam hemma. Man känner sig på nått sätt lite mindre ensam på en liten yta, såsom att man vet att man själv fyller upp all den yta man innehar när man har en liten lägenhet. Konstigt! Lasse Winnerbäck skapar rätt stämmning. Lasse och rödvin blir ett.

Detta kommer att handla om

Saker man inte kan ta sig för då man är ensam.

  • Finns i sjön/ Bluffstop och de flesta andra kortspel.

  • Tummbrottning.

  • Tungbrottning.

  • Sova sked.

  • Hoppa dubledouch (hoppa hopprep med två rep)

Saker som Jag är tacksam för

  • Att strumpbyxtjuven i Örebro är fast (han som knyckte strumpbyxor ifrån gamla tanter).

  • Att öronvax rinner utåt och inte innåt i örat.

  • Att man inte får slå barn(det gör det lite lättare att motstå det när man stöter på ett riktigt defekt exemplar).

  • Att damm samlas i tussar så att man inte behöver jaga skiten överallt.

Saker som jag är besviken på

  • Ljudabsorberingsförmågan hos betongväggar.

  • Att man kan få skoskav av att mortionera.

  • Att asiaterna ger sina barn namn som innehåller R trots att de inte kan uttala denna bokstav (eller har det bara blivit något fel i översättningen?)

Saker som jag är fundersam på

  • Titthål ( tittögat i dörren) som har 200 graders vy. Varför skulle man vilja ha 20 grader där man ser rätt in i dörren?

  • Bantningspillerna som Anna Nicole Smith använde. De verkar ha tagit bort mer än överflödigt fett.

  • Mascaran som ger fler ögonfransar. Hallysinogen?

God natt mina vänner. Over and out.

tisdag, november 07, 2006

Skrattar bäst som skrattar oftast.

De säger ju att även ett fejkat leende skickar lycko-signaler till hjärnan så nu är det dags att träna upp smilmusklerna. Jag har förberett mig genom följande övningar: musli, knäckebröd och nötter för att deffa käkmusklerna (se upp så att du inte går till överdrift och får käkar som Brad Pitt), mundiaré är bra för att få det ultimata uthållighetstestet (med mundearé menas inte spyor utan ord i strida strömmar) och kisande i motvind, motsol, motregn och motsnö ger härlig lyftövning. Jag är förberedd för mörkrets halvår. Jag är som G.I Jane, stridsklar. Ho Ya! Bring it on!

Kanske borde köpa nått slags klippkort för att få lite fejksol. Jag kanske kan ta med Ollie också. Det kan vara värt att bli lite missfärgad på utsidan om man får livsgnistan åter.

måndag, november 06, 2006

Du är vacker

Alla gör vi väl ibland saker som vi i efterskott önskar ogjorda. Energi som man lägger ner på att älta över något som hänt i förfluten tid. Tänk vad tidseffektivt det skulle vara att konvertera till katolicismen. Bara några Ave Maria och sedan är det ur världen bara man inte gör om samma misstag igen. Jag tycker att det känns som ett ganska tilltalande koncept. Nu är det säkert så att det inte är riktigt så det går till om man är en rättrogen katolik men om man skulle överföra min syn på religion och tillsätta lite katolicism så tror jag att det skulle passa mig mycket bra. Varför är det för övrigt så att man strävar efter att folket ska förklara sin kärlek till Jesus istället för varandra. Skulle inte det vara lite mer rättframt istället för att bokstavstroget tro på en saga späckad med ganska självklara levnadsregler och budord? Har man missat att det inte var huvudrollsinnehavaren utan sagans budskap som var det heliga? Godhet handlar inte om Jesus. Oj då! Har jag sagt för mycket nu? Tur att mitt brevinkast är för litet för att släppa igenom religiösa fanatiker (kanske borde tejpa igen det med silvertejp för säkerhetsskull). Det är väl bara att hoppas på att de kommer ihåg att alla är lika mycket värda och att det är en dygd att förlåta osv.

DU ÄR VACKER

torsdag, november 02, 2006

Det är rätt åt dig tjockis.

Inget är så motvierande som självförakt. Så som jag ser det har man sig själv att skylla för de flesta problem som man kan bli drabbad av. Känner du dig tjock, rulla iväg din feta lekamen och träna. Känner du dig som en vissen maskros, klipp dig och skaffa dig ett jobb (kanske i omvänd ordning beroende på var man tänker klippa sig). Känns det motigt? Fortsätt som förut då men kom inte till mig och klaga. Ingen gillar en gnällspik. Detta är mitt mantra som jag ska börja använda framför spegeln på morgonen.

Ibland när jag känner mig lite lätt aggressiv händer det att jag önskar att jag var en fientilg situation. Att jag blev utsatt för ett rånförsök t.ex. Då skulle det ju vara ganska motiverat att försöka klubba ner rånaren med all kraft man kan uppbringa samtidigt som man får användning för sina kickboxinings kunskaper. Jag är nog lite den träningstypen också, att jag tycker om att se hur mycket jag kan pressa mig själv utan att kollapsa. Självplågare? Jag har även funderat på att gå ut mitt i storskogen och bröla älgaranas parningsläte för att se vad som händer. Alltså bara tankar och inget som någonsin kommer att realiseras. Är det bara jag som funderar på sånnt? KP är jag onormal?