Sorgligt ensam

Jag fick vid firandet av min födelse en gåva av mina vänner. Detta sker iof varje år så det är inget märkvärdigt med det i sig och jag är säker på att jag inte är unik i detta avseende. I alla fall så fick jag ett kit med ballonger och en instruktionsbok för att skapa ballong-djur och dylikt. Det är bara det att nu måste jag skapa något lämpligt tillfälle att använda dessa för att blåsa ballong-djur i sin ensamhet måste ju till och med vara mer patetiskt än att dricka sig packad i sin ensamhet. En något otippad present, men inte mer än marsvinet jag fick för två år sedan..... Boris R.I.P.

Linda Lampenius med dragspel

När jag gick i första klass tog mina föräldrar med mig till öppet hus på musikskolan i staden där vi bodde. Man fick prova på alla möjliga instrument men det var ett som jag tyckte var lite coolare än de andra. Dragspel! (Fråga mig inte varför.) Efter en massa tjatande gick mina föräldrar med på att betala för dragspelslektioner två gånger i veckan. Det jag inte hade tagit med i beräkningarna var ju att ett dragspel är relativt tungt att bära om man inte är mer än en tvärhand hög själv(kanske är något överdrivet). Men vad snyggt det var! Stort som en symaskin i någon slags plastmaterial i träimitation med knapptangenter på båda sidor. Det faktum att jag inte har något minne av att någonsin ha tränat utanför lektionstid kan antingen bero på:

• Att jag inte tränade utanför lektionstid på grund av lathet eller tidsbrist.
• Att jag har varit med om något traumatiskt i samband med mitt hemspelande så att hjärnan blovckerar eventuella minnen.
• Att jag inte behövde träna för att jag var en naturbegåvning.

Det var allt släpande som fick mig att ge upp spelandet men tänk vad som kunde ha blivit. Jag hade kanske kunnat ge dragspel ett lyft, som en blandning av Linda Lampenius och Pepps Persson. Jag har i vuxen ålder övergått till att sukta efter gitarrer. Egentligen så är alla män med gitarr sexiga hunkar. Jag vill alltså inte själv lära mig att spela utan bara ha tillgång till någon som besitter kunskap på området och är villig att utöva det. Säckpipa är också ganska sexigt......

Det är bara kvasiintellektuella människor som använder ordet kvasiintellektuell....

Har på senaste tiden besvärats över att jag har så dåligt ordföråd. För att göra något åt detta har jag slösurfat lite på www.susning.nu och språkrådets hemsida så nu vill jag dela med mig av mina fynd.

Kopulera är ett finare (och ganska tekniskt) ord för att ha sex, närmare bestämt samlag.
Ej att förväxla med pokulera, även om pokulerande stundom leder till kopulerande.

Pokulera är ett annat ord för att dricka alkohol.

Kvasiintellektuell. En person som gärna vill anses som intellektuell, men istället för att söka kunskap, försöker denne/denna med yttre attribut låtsas vara sanningssökande och analytisk?. Kläder, acessoarer samt lämpligt sällskap brukar användas för att uppnå önskad effekt.
Vanliga kännetecken:
Röker Lucky Strikes, Gitanes eller Gauloises.
(Låtsas att de) läser Thomas Mann, Sartre eller Oe på ett sådant sätt att ingen kan undgå att se det. Gärna på café.
Säger sig förakta ytliga människor.
Anser att det är patetiskt med människor som vill arbeta mellan 8 och 5.
Använder sig av begrepp som inte passar ihop.
Svänger sig med fina ord och uttryck - utan att veta hur de egentligen ska användas.
Föraktar dem som inte läst på universitet.


Helikoptermamma. Överbeskyddande mamma


Sverka. Klaga på inköpt vara som man är missnöjd med; bildat till Sverker Olofsson i tv-programmet Plus.


Tjejkött. Kött som tjejer brukar föredra (kyckling, kalkon).

Sjöjungfrun, en hora.

Jag har nyligen nåtts av "nyheten" att berättelsen om den lilla sjöjungfrun är en berättelse om en prostituerad kvinna. Det får mig att ifrågasätta vad det är man visar sina barn nu för tiden. Det fick mig också att tolka hela berättelsen på ett nytt sätt. En liten flicka rymmer ifrån sin pappa för att han är sträng och inte tillåter henne att umgås utanför familjekretsen. Hon fattar tycke för en hunk till man men hon är för fattig för att umgås i samma kretsar som honom. För att få in pengar ingår hon ett avtal med en bordellmamma. I pant betalar hon sin stolthet men då hon misslyckas med att betala tillbaka sin skuld tillräckligt snabbt så blir hon bordellmammans ägodel. För att befria sin dotter ger sjö"jungfrun"s pappa upp sina tillgångar och sitt anseende.

Undrar vad Bambi, Micke och Molle och Tomtens julverkstad handlar om egentligen.........

Om att återvända

Jag har denna vecka tillbringat en långweekend i Karlskrona, vindarnas, de konstiga övergångställenas stad och där en tiondel av befolkningen röstar på fränmlingsfientliga partier. Längden på vistelsen beror dels på min lust att stanna kvar och dels på att det visade sig vara mycket svårt att hitta ett tillgängligt kommunalt färdmedel som skulle möjliggöra en utresa ur staden. Det är säkert en jättevacker stad på sommaren men på vintern är det isvindarnas stad. Inställda tåg och lagen om alltings djävlighet ledde till en skakig bussfärd från Kalmar och sista sträckan hem. Det kändes som en evighetsresa men tog i själva verket bara så lång tid som det tar för en burk öl att torka vid temperaturen 21 grader på en yta lika stor som ett bussgolv. Tur att man inte var bakfull!

Man ska alltid ha en Plan B

Jag har idag blivit bryskt påmind om det som jag har gjort mitt bästa för att inte tänka på. En existenciell fråga, nämligen närmandet av det heliga tjugofem. Tjugofem som är en fjärdedel av hundra. Hundra som jag anser vara ett ungeförligt mått på en maximal levnadscykel. Då jag har mindre än elva månader tills jag passerar denna osynliga åldersgräns känner jag att jag behöver göra upp någon slags levnadsplan. Genom brainstorming kom jag fram till följande:

För att uppfylla de mognads och ansvarskrav som ställs på en vuxen människa i sina bästa dar skulle jag nog behöva skaffa något slags husdjur eller något annat som ligger steget över krukväxt på ansvarsskalan. De som säger att man inte kan köpa kärlek har aldrig haft en hund. Ja jag vet! Jag har redan provat det där med djur och det var ju inte direkt en tillvaro i rosa sockervadd, snarare en tillvaro i sågspån och ammoniaklukt med topping av kuttrande nattljud. Tamagucci kanske.....

Jag skulle kunna bli lyxhustru och ägna dagarna åt att träffa mina väninnor. Skulle vara lite lockande om jag hade väninnor som var lediga på dagarna men som det ser ut nu så skulle jag få tillbringa min tid med pensionärstanterna i vid provsmakningsdiskarna i mataffären.

Då är det kanske bättre att vara lyxhustru på något ställe där folk är hemma på dagarna.........kanske i en afrikansk by..........för där är alla arbetslösa.....så då har de inget annat för sig än att umgås hela dagarna. Då skulle mina barn få springa ett par mil till skolan varje dag under sin uppväxt. Då vi sedan flyttar tillbaka till Sverige skulle de bli stjärnor i fri-idrott. Alla vinner!

Jag vet inte om ni har lagt märke till att min plan går ut på att jag ska slippa jobba och leva på att suga ut min stackars make. Det beror på att jag bara skaffar mig en utbildning för att bli bäst på TP och inte för att få något verkligt jobb. Man kan aldrig samla på sig för mycket värdelöst vetande för man vet inte vad det kan komma för fråga till nästa bruna tårtbit.