Eftertenta chock

Tentastressen har släppt och studiebesöket som vi skulle anordna för gymnasietjejer är genomfört, eftertentachocken har infunnit sig. Jag är trött men lycklig, litegrann som efter man har ätit riktigt god mat och blir alldeles dåsig.

Det här kanske kommer att låta patetiskt/blödigt/smörigt/obegripligt men det kommer i allafall från något sannt. Jag är så orehört tacksam för alla mina vänner. Jag kan inte fatta att jag har haft turen att träffa er. Ertersom jag inte är speciellt verbal så tänker jag förklara med ett citat:


You call me up in the morningsWe’ll stay on the phone until dawningYou tell me secrets I actually keepYou call me up around noon andBring me all the good gossipYou hold my head when I throw upI hold your hand when you weep
And we talk about friends and we talk about records, talk about life andwe’ll talk about death, and we dance in the living room, dance on thesidewalks, dance in the movies, dance at the festivals, dance, danceNo men ever really dance like this
Damn! I wish I was a lesbianDamn! I wish I was a lesbianDamn! I wish I was, and that you were, tooSo I could fall in love with you

(Hello Saferide-My best friend)

Ja ungefär så......fast helt ärligt så är jag ju inte det mest säkra skåpet att låsa in hemligheter i som vi vet. Dessutom så är det ju bara applicerbart på tjejkompisar men det var det bästa jag kunde hitta. Även solen har sina fläckar. Jag vet inte vad det är som har hänt men plötsligt så kryllar det av otippat trevliga människor. O denna underbara vår!!!