När jag gick i ettan var jag på öppet-hus på musikskolan med mina föräldrar. Jag provspelade en massa olika instrument, cello, fiol, tvärflöjt men det var ett instrument som fångade mitt intresse. Dragspel! Jag tyckte att det var ett så otroligt häftigt instrument. Det var alltså inte den fjolliga varianten av dragspel med pianotangenter på ena sidan och knappar på den andra, utan ett med knappar på båda sidor.
Några veckor senare hade lånedragspelet hämtats ut och lektioner hade bokats in men det tog inte lång tid innan "passionen svalnade". Det blir lite påfrestande när man själv är ungefär en tvärhand hög och måste kånka ett symaskin-stort dragspel 3 km till och från skolan två gånger i veckan. Det händer att jag drömmer mig tillbaka till den tiden och önskar att jag inte hade givit upp så lätt. Jag kunde ha blivit dragspelsversionen av Linda Lampenius!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vem fan kallar du fjollig, det var fan stål för i helvete inge jävla nylon för fan. Jävla skitblogg och jävla skitinlägg. Helvete
Va i helvete, stringtrosor ska inte hänga i taket. Stjärten ska vara brun när man bajsat, stringen ska splitta korvarna i två.
Skicka en kommentar