Det är nog inte riktigt acceptabelt

Det är underbart hur människor fungerar. Från mitt fönster vetter mot ett boende för personer som inte klarar sig själva pga överflöd av kromosomer. Jag skulle kalla dem för mogos, men en mer känslig och politiskt korrekt person skulle antagligen kalla dem för personer med psykiskt handikapp eller nått sånt. Jag ser inte ner på dem för det. Jag lägger ingen negativ värdering i ordet mongo,tvärtom. De verkar vara helsköna människor som alltid är omotiverat glada. Det kan ju vara för att de får lyssna på dansbandsmusik på högsta volym hela dagarna. Har inte så mycket erfarenhet av dansbandsmusik men det kanske är det som fattas mig för att jag ska få den perfekta bekymmerslösa tillvaron. Häromdagen var det karnevalstämning på deras uteplats. Alla var där. Det var dags att skaka mattorna. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har sett på mattskakning som något nöje men de små vännerna tjöt av skratt och skakade tills de nästan föll omkull. Eller när de skulle gå ut med soporna i vintras och lekte inte-nudda-mark på väg till sophuset ute på gården. Det är sånt som värmer i hjärtat. Vilken ren oskuldsfullhet!